Jonas Buud´s blogg

Jonas Buud´s blogg

Zandras 100 km

TävlingPosted by Jonas Buud Sun, November 16, 2008 15:28:51

Tänkte jag skulle skriva lite om vår resa till Italien så att ni får mitt perspektiv på det hela. Först tänkte jag skriva att den text som ligger på IFK Mora IA hemsida känns väldigt främmande för både mig och Jonas.

Jag och Jonas sammanstrålade på Arlanda på torsdagskvällen (6/11), då flyget gick väldigt tidigt. Jonas som hade koll på flygbiljetterna hade packat dem och passen även mitt, jag hade frågat många gånger om detta. Flyget gick 0620 så vi skulle checka in först och sedan äta frukosten. När vi tar upp flygbiljetterna och passen så har Jonas tagit med mitt gamla pass, dumt att ha sparat det men man tycker att ett pass med ett flertal hål skall man kännas igen. Men det är tur att vi skulle resa inom Schengen, så man behöver bara körkort så det var inga problem förutom att pulsen gick upp i max. Väl framme i Rom så skulle arrangören möta upp oss och det gjorde de, vi och två danskar skulle åka i samma transport. Problemet var att de viste inte vart de skulle köra oss... Men vi var utrustade med pappren om loppet så vi pekade på adressen vi skulle till och sedan löste dig det.

Vi kom fram samtidigt som mötet inför loppet var, jag satte mig i trappan utanför för jag tycket att det var tillräckligt om Jonas gick in i den proppfulla konferenssalen. Efter det var det invigningsceremoni. Men det var svårt att få reda på vart den skulle börja men det löste sig, samma var det ingen visste var pastapartyt skulle vara men tillslut lite försenat fick vi oss lite mat.

På lördagen gick bussen till starten ganska så tidigt, starten gick kl 1000, så vi var där ca två timmar innan. Samtidigt som vi kom till starten börjar de bygga upp starten. Starten gick och vi hade blivit lovad av arrangören att en buss skulle gå till en vätskekontroll där vi kunde stå och langa till våra löpare. Men det var lite förvirrat innan vi fick någon koll på vart och när den skulle gå. Vi (Roger och jag från Svenska laget) och de andra som åkte bussen blev lite fundersamma när vi inte hittade den vätska som vi hade packat ner som arrangören skulle köra ut till de olika kontrollerna. Jag hade 3-4 extra flaskor med sportdryck och en coca-cola och någon gel och energikaka. Vi får väl göra det bästa av situationen och hjälpa löparna med lagning från officiella kontrollen sa vi. 20 minuter innan vi hade beräknat att första löpare skulle vara där kom lastbilen men väskan. Nu var det bråttom, arrangören slängde bort det som Storbritannien hade ställt upp, vi skyndade oss att ta ner våra stackars flaskor. Nu skulle de sätta ut skyltar med varje lands namn osv. Påsarna med vätska fick vi först inte hämta själva men det funkade inte så vi tog Sveriges påse och ställde upp på anvisad plats. 5min efter att lastbilen åkte så siktade vi första löparen.

Blog Image

Några sekunder ser jag Jonas längst bort, tänk han var med i första klungan, häftigt. Jag tycket att det såg bra ut för honom, lätt och fint. Sedan kom de andra Svenskarna, Christian R tyckte jag så pigg ut, sedan kom Reima som sa sig vara stel strax efter Maria som såg pigg och glad ut, Stefan kom sist han hade problem, hade röda utslag och svettades inget men efter ett besök hos sjukan så fortsatte han också. Det är lite svårt att bedöma de andra för det var ju första gången jag träffade dem.

På andra varvet så var det mer utdraget och Jonas hade inte sällskap av någon men jag tyckte ändå att det såg okej ut. Jonas har sagt i efterhand att det redan då kändes tungt. Christian passerade och såg enligt vad jag tycket pigg ut. Jag och Roger ville båda satsa på att Maria skulle komma före Reima så det var inte mycket till vadslagning och Maria kom före Reima också, pigg och glad. Stefan sprang på han också.

Blog Image

En av oss orkade hela vägen..... Hade bestämt mig för att hålla denna ryggen hela vägen, nästa gång så går det.

Strax där efter kom Jonas på nästa varv. Nu var ha rejält efter ledaren. Han var också super trött och gick så fort han såg oss. Han la sig på massagebänken och fick sig en omgång massage samtidigt som Roger tryckte i honom en treportions gel. Jag tvingade iväg Jonas på ytterligare ett varv, men kommentaren att det är bara ett varv kvar och upp till mål. Vi såg att Jonas tvekade på raksträckan som vi såg över åkern men han fortsatte. Jag började gå upp mot målet för jag ville se vinnaren och se Jonas komma i mål. När jag har gått i 5min och kollar på klockan så inser jag att jag har räknat fel på varven. Jonas har två varv kvar och inte ett. Men det var ingen ide att vända utan jag gick upp till målområdet.

Jag började bli lite trött i benen, har ju varit ute sedan morgonen och inte suttigt något sedan bussen släppte av oss... Tänket att det skulle finnas någonstans att sitta vid målet. Jag gick lite fel och försökte fråga en ung tjej om vägen men hon kunde ingen engelska, hur många svenskar på 20år kan inte engelska?? Men jag hittade tillslut. Inga sittplatser allt är upptaget, står och ser på hur de bygger upp målområdet ca 1h innan vinnaren kommer, tänker på att det är tur att det inte är Italienare som arrangerar Vasaloppet. Efter att vinnaren har kommit i mål så ser jag en plats på en bänk och får sätta mig ett tag. När damvinnaren aviseras så ställer jag mig vid mål igen. Efter att de tre första damerna har kommit så kommer Jonas. Jag var orolig att han skulle komma bakvägen till mål eller vara deppig när han kommer till mål. Men det är han inte från första stund så säger han att han skall springa igen. En av de första kommentarerna är att "om jag hade brutit så hade jag aldrig sprungit 100km igen men nu skall jag på det igen". Jonas tid blev 7.41

Efter 70-80km hade det släppt för Jonas och sista milen hade gått bra. Jag hoppas att han nästa gång kan var lite kallare och inte springa med de främsta utan hålla sin plan. Innan tävlingen hade Jonas pratat om att springa i 4.10 fart men i början hade det gått under 4.00 fart. Jag hoppas att han nästa gång skall hålla "rätt" fart hela vägen från början till slut.

Maria imponerade och satte nytt svensktrekord med ca 30min! Hennes tid blev 8.27. Hon verkar ha en stor potential och när jag såg henne såg hon glad ut när hon sprang och det är ju bra att tycka om det man gör och ha en positiv energi i kroppen.

Det var en ny upplevelse för oss båda att vara med på ett landslagsuppdrag och det var mycket trevligt att få vara med och träffa alla de andra trevliga löparna (Remina pratade dock väldigt mycket, man fick ont i öronen...)

Oj vad långt det blev men ni väljer själva om ni skall läsa eller inte.

Ha en bra dag! Zandra

  • Comments(0)//jonas.familjenbuud.se/#post14