Jonas Buud´s blogg

Jonas Buud´s blogg

Swiss alpine marathon

TävlingPosted by Jonas Buud Tue, August 03, 2010 19:56:04

Nu har vi äntligen kommit hem till Mora efter en lååååång hemresa. Lite problem med ett oljefilter gjorde att vi fick en extra natt i Zürich.

Lite om loppet.

Jag hade kollat upp lite konkurrenter innan jag åkte ner till Davos så jag var lite förberedd på att det skulle vara ett riktigt bra startfällt i år. För att nämna några:

Thomas Lorblanchet, inofficiell världsmästare i traillöpning och Mohamad Ahansal, flerfaldig vinnare av Marathon des Sables. Dessutom banrekordinnehavaren Grigorij Murzin, forne världsmästaren på 100 kilometer Mario Fattore och fjolårsvinnaren på tävlingens maratonsträcka, Gion-Andrea Bundi. Den välkände maratonlöparen och världsmästare och Europamästare på 100 km 2008 Giorgio Calcaterra (tvåa bakom Anders Szalkai i Stockholm 2000).

Med detta starfältet var det extra spännande att stå på startlinjen i år. Kl 8.00 gick starten under en klarblå himmel och en perfekt temperatur. Tidigare i veckan hade det vart gaska mycket skitväder med mycket regn och även en del snö. Starten i sig är ganska rörig eftersom att det är 3 olika klasser som startar samtidigt, 30 km och en av marathon sträckorna. Den som verkade mest nervös över detta var Giorgio som sprang som en vallhund i fältet för att kolla in alla löpare. Det var även han som bestämde farten i början som jag tyckte var lite för snabb. Efter ca 3 km var någon på mina ben och jag föll som en fura på asfalten inne i Davos, klarade mig extremt bra med tanke på hur det hade kunnat sluta. Fick bara ett skrubbsår på vänster knä och 1000 tankar i huvudet. Väl uppe på benen igen så var det bara att åter försöka att fokusera på loppet.

Innan start så var planen som vanligt att göra mitt eget lopp. Efter 5 km var farten fortfarande för hög för min smak och jag fattade beslutet att jag inte vågar släppa den fina klungan med alla andra topplöpare. Giorgio och Tomas (2:a tillslut) var de som fram till 10-15 km hade bestämt farten och jag surfade bara med. Giorgio och Murzin försvann från våran grupp vid ca 20 km. Nere i Filisür började lite tankar gå genom huvudet att detta kommer att bli en tuff dag. Fransmannen (Tomas) körde fortfarande på i ett högt tempo och han vekade ganska stark i backen upp mot Bergün. I Bergün mötte Zandra och Elvira upp med mitt vätskebälte och nu var vi bara 3 löpare kvar i min gupp (1,2 och 3:an tillslut).

Efter Bergün släpper Jean-Yves Rey och jag börjar känna att benen inte behöver slita lika mycket som tidigare. Jag ligger kvar bakom Tomas tills det att vi kommer till banans brantaste del (den efter Chants, där stigen börjar). Tomas börjar att gå i 24% motlutsbacken men efter ca 1 minut tycker jag att det borde gå att gå snabbare. Jag går förbi och höjer farten lite och han släpper direkt. Eftersom att jag fick slita lite extra i början och att vi var 3 minuter före förra årets passertid i Filisür så tycke jag att jag kunde ta det lite extra lugnt upp till toppen i år. Jag gick ganska mycket fram tills det att man passerar trädgränsen och att backen åter blir ”löpbar” (totalt kanske 2 km gång på hela sträckan). Kollar bak några gången när jag börjar att närma mig toppen och jag kan inte se någon av de som jagar mig. (Det var extra svårt att hålla koll i år eftersom att 400 löpare startade 2 timmar innan och alla var inte riktigt passerade ännu)

Tidigare år så har jag varit ganska överlägsen på den sista delen av banan och när jag passerar toppen så börjar tankarna komma på att det kanske kan gå vägen i år också. Det är ju ”bara” knappt 2 timmars löpning kvar nu…. på den klart mest tekniskt krävande delen av banan. Jag tycker att det flyter på bra hela vägen ner till målet. Det är dock lite obehagligt att aldrig få en enda tid eller rapport på hur stor luckan är bakåt. Jag kollar dock ganska mycket på min GPS nu för att se att jag håller farten, vilket jag tycker att jag gör. Nere i Davos så får jag segerkransen av Zandra och Elvira som möter upp vid ingången på stadion, grymt skönt. Ca 30 sek långsammare tid än förra året, vilket till stor del beror på att det gick lite för fort i början.

Tack för alla gratulationer, mm. Och ett jätte tack till Tomas Pinni som lyckades med bedriften att frakta hem seger hornet till Sverige. (Tomas har fått låna det tills det att våra vägar passerar varandra nästa gång i Sverige.)

b

  • Comments(13)//jonas.familjenbuud.se/#post60